Tiden som är kvar 2012

Jag har ju fortfarande inte fixat ett grönt kort då det från början inte var tänkt att jag skulle tävla och efter jag skaffat Deas har jag inte hittat någon kurs här omkring. Men den tiden som är kvar 2012 ska jag försöka komma ut på pay n jumper i alla fall, för att jag och Deas ska kunna få in lite rutiner, känna oss säkra på banan och framförallt framhoppningen som ofta är lite kaotisk. Deas blir rädd för en häst, stegrar, nitar eller slänger sig åt sidan flera gånger. Mina nerver spelar sån enorm roll på Deas då hon påverkas jättelätt av ryttaren. Och jag är inte van med detta, så skulle en mer rutinerad ryttare vad gäller tävlingar hoppa upp och inte ha samma nerver som jag skulle det säkert gå galant. För hästen kan! Det är bara att vi tillsammans ska funka riktigt.
 
Men jag vill att vi ska känna oss säkra på LDhöjden 90cm, göra bra rundor och känna att vi klarar det bra i tävlingssammanhagn, som är problemet. Träningar funkar bra, vi har hoppat som högst 130 så egentligen är inte höjden problemet. Bara att vi lär vänja oss med att åka bort, komma på nya banor osv. Till årsskiftet (om allt känns rätt) ska jag gå kursen och vi ska börja komma ut på lokala tävlingar till våren är det tänkt. Hoppas jag. För jag vill verkligen. Visst skulle vi kunna komma pang på de lokala nu, kämpa oss upp i klasserna redan nu. Men jag vill inte stressa, Deas är ung, och jag med, vi har många år kvar tillsammans. Och därför vill jag göra det rätt från början och inte stressa så vi behöver backa tillbaka sen.
 
Vår första pay n jump, en jättetaggad Deas som flög över hindrerna, kanske inte bästa ritten jag gjort, men vi kom felfri runt i alla fall, som var mitt mål då. För att en av spärrarna skulle släppa.

RSS 2.0